torsdag 23 augusti 2012

En mening.





- Jag tänker låtsas att jag inte ser dig, Felix, sa Astrid. Hon önskar att han aldrig hade kommit cyklande över bilvägen på sin gröna cykel idag. Hon önskar att hon aldrig behöver se honom igen. Aldrig någonsin. Bara synen av hans mörka hår som var brunt men på gränsen för att bli blont som det säkert kommer bli när sommarsolen skiner hela dagarna fick henne att vilja springa därfrån, bara gå hennes egen väg. Bort ifrån allt annat. Samtalet kom från honom igår tjugo minuter över nio, det är inte så ofta han ringer hem till hennes hemtelefon för att han är rädd att inte hon ska svara utan hennes jobbiga lillebror, en egenskap hon brukade älska honom för men nu kan hon inte tänka på hur hon kunde ha känt som hon gjorde. För en vecka ville hon resa jorden runt med honom och nu vill hon aldrig se hans ansikte igen. Känslor ändras så himla snabbt men ändå är de svåra att släppa och gå vidare utan. Tänk om hon aldrig kommer träffa någon som honom? Tänk om hon blir den ända på jorden som blir utan någon flickvän eller pojkvän, som att leva i ett badkar med bara kyssar och kramar. För just nu känns det som om var hon än vänder sig ser hon något par. Två tjejer som håller hand på hennes vänstra sida och nästa person som pussas vill hon kasta vatten bo. Att Felix kunde säga att han var med någon annan var bara så hemskt och hon blev illamående bara på tanken. Fyfan.

Idag började mina lektioner på riktigt och hade även min första svenska lektion. Vi fick en uppgift om att skriva om när, var, hur vi skriver, läser, talar och massa annat. Jag blev så inspirerad så att när jag var klar efter duschen så googlade jag skrivuppgifter och hittade denna. Så jag tog en bok, valde en sida och valde en mening och skev en fortsättning på meningen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar