onsdag 12 september 2012



De tunga ögonlocken öppnades långsamt. Även om Leya såg framemot dagen ville hon helst ligga kvar i den mjuka sängen inrullad i duntäcket tills klockan slog tolv men idag var det inte ens ett alternativ. Långsamt satte hon sig upp och hörde regnet slå mot fönstret. Idag var inte alls den dagen då det skulle ösregna. Det var bara för Leya att ta nya tag och ställa sig upp, hon skakade igenom hela kroppen och gick ut på övervåningen och nedför den branta trappan. Det blev bara en snabb hälsning på hennes mamma och ingifta pappa som alltid bodde oss dem.  Duschen var nästa steg på morgonen. Det varma vattnet rann nerför hennes nakna kropp och alla minnen från det långa sommarlovet försvann ut ur avloppet, alla misslyckade träffar och de underbara veckorna i solen med en bra bok i handen. Det var de bra minnen som fick stanna hos henne förevigt, resten skulle bara bort för nu skulle hon börja en ny tid. Gymnasiet. När Leyas mamma påminde henne om vad klockan så var det bara att sluta dagdrömma och fixa till det chokladfärgade håret i ren vana fast det skulle lägga sig på samma tråkiga sätt när hon cyklade genom ösregnet. Hon slängde i sig en macka med rökt skinka och drog på sig en svart långkjol som rörde sig som vågor när hon gick och ett svart linne till det. Ganska enkelt men snyggt. Eyelinern som hade stått orörd hela sommaren öppnades på nytt igen och även så mascaran. Cykelturen på nästan sex kilometer gick snabbare än väntat. Väl framme stod det minst tjugo förvnätnings fulla ettor med glada eller besvika ansikten. Några hade hamnat med någon de gillar, någon okänd eller någon de ogillade. Hon knuffade sig igenom folkmassan och hittade till sist sitt namn, Leya Iloyd stod tillsammans med trettio andra namn i den första samhällsklassen.

Aulan var knäpptyst och spänningen var stor, luften var torr och alla var ensamma kring hundra andra. Där satt hon, mitt bland okända ansikten som hon skulle träffa nästan varje dag i tre år. Kanske finner hon sin bästa vän, pojkvän, flickvän eller någon annan som kommer betyda mycket för henne bland folkmassan, vem vet. Dagen fortsatte med upprop, lära känna varandra-övningar som bara var obekväma medan lärarna var överdrivet peppade och entusiastiska. Leya satt mest på sin stol när hon skulle, reste sig när hon blev tillsagd att göra det och småpratade med några tjejer under de korta rasterna och den långa lunchen. Det var en tjej som fick smilgropar när hon log, lätt sminkad, välsittande jeans och skjorta som hette Astrid. Astrid kände många fler från innan eftersom hon kom från en skola i stan och umgicks med alla de andra. Hon var inte otrevlig eller kaxig på grund av det utan bara snäll så det var inte så konstigt alla viste vem hon var, så hon var personen som presenterade Leya inför de andra i klassen. En kille hade brunt hår med lite gelé i, rutig skjorta och välanvända jeans. Han hans namn var Elric och var otroligt trevlig, en sån person som man ville lära känna bättre och bara prata med. Han lyssnade alltid på Leya när hon väl öppnade sin mun, vilket var sällan.

Detta är den första delen av en liten berättelse/novell jag har skrivit på ett tag nu. Efter några förfrågningar lägger jag ut den på bloggen, om ni vill läsa mer så säg till så kommer det kanske lite varje vecka. Bilderna är  har lite okända källor, hehe. Texten är skriven av mig och inte baserad på en verklig händelse. Stavfel och sådant kan komma upp men snälla bara läs vidare och häng inte upp er, tack!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar