fredag 21 september 2012

del två.

del 1.


Leya gick med tunga steg ut ur huvundingången. Cykellåset lät extra högt när hon låste upp det och blickarna omkring henne riktades till henne och hon stod genast i centrum ensam med alla cyklar i olika färger, som en svart prick ur en regnbåge.
- Leya! Det var Elric som räddade henne bland färgerna och de onda blickarna på den nya ettan. Äntligen kunde hon börja andas ut.
- Hej. Hon hade ingen aning om vad som skulle sägas och vågade inte på sig mer än tvingat. Han sträckte ut sin vänstra hand som om en han ville hälsa men han visste ju redan hennes namn.
- Du vet ju redan vad jag heter, så varför vill du hälsa på någon som du redan känner?
- Jag kände redan på mig att du inte alls var så tillbaka dragen som du visade när Astrid presenterade dig inför alla andra. Men om inte du vill hälsa på mig eller säga mig åt vilken rikting du ska åt så är det bara att cykla iväg. Hans ögon visade inte glädje längre och hon kände skuldkänslor. Hon tog hans hand som var på väg ner i hans jeansficka och kollade upp på honom.
- Leya och jag ska mot söder, vart ska du? Modig blev hon automatiskt i hans närvaro och det var ingen fråga om att vara sur på honom. Han räddade ju henne innan.
- Jag med fast jag tog bussen i morse och har inga pengar kvar så ska gå hem, i början talade han med glädje sedan blev det mumlande så att Leya precis hörde allting. Men det är nog dags för mig att börja gå om jag ska hinna vara hemma innan de andra i familjen. Bara så att de inte börjar oroa sig.
- Jag har all tid i världen på att komma hem. Vill du ha skjuts? Hon började sakta trycka ner tramporna och cykeln började rulla iväg men inte för snabbt för efter bara någon meter hoppade Elric på pakethållaren och tyngden på cykeln blev tyngre men Leya fortsatte ändå. Där cyklade de, två personer som aldrig träffas innan förrän idag. Helt nya personligheter möts och finner varandra runt trettio andra personer.

Runt ett hörn höll de på att trilla men Elric hann precis sätta i högerfoten i marken och de klarade sig. Efter tjugo meter bröt Elric tystnaden och sa att han bodde på nästa gränd. Leya hade aldrig cyklat den vägen men sa ändå att hon kunde följa honom till dörren men han protesterade.
- Det är inget att skämmas om hur man bor, sa Leya med vänlig röst. Trots det ville han inte ville det men ändå fortsatte Leya cykla så snabbt att det var omöjligt för honom att hoppa av i farten. Hon svängde in på kullerstensgränden och framför henne var tre radhus. Tegelhusen var inte högre än två meter och inte tjockare än tre meter. Om man bara kollade på nederdelen av huset såg det ut som vilket hus som helst i kvarteret men om man höjde blicken så byggdes det en hög lada som var minst tre meter till på bara det huset Murgrönan började kika fram bakom hörnet och det kolsvarta taket glänste efter förmiddagens regn. Där bodde Elric. När de nästan var framme vid den mörka ytterdörren hoppade han av cykeln så kvickt att Leya nästan tappade balansen men hittade den snabbt igen.
- Vi ses imorgon, sade Elric och smög in i huset innan Leya hann säga någonting. Hon blev lite orolig att något hade skrämt honom eller att hon hade gjort något fel men hon hade inte modet att knacka på och fråga vad så hon fortsatte sin cykeltur till sitt eget hem.

Dagen därpå gick schemat igång och Leya hade sin språklektion först på dagen och sedan en lång lunch rast som spenderades med Olivia och Delvin, några personer från hennes klass som också hade franska som språk och lika lång rast som henne. De diskuterade skolan, killar och mat i flera timmar tills Olivia påminde de andra att nästa lektion började om tio minuter. Eftersom ingen av dem hade någon aning om var de skulle så begav de sig ut ur matsalen. Tio minuter senare efter lite förvirring och många tunga trappsteg så hade de hittat sin lektion och kom precis i tid med lärarinnan. Där stod han i ett hörn på väg att samla sina böcker ihop när han såg lärarinnan komma gående i den långa korridoren.

 Detta är den andra delen av en liten berättelse/novell jag har skrivit på ett tag nu. Efter några förfrågningar lägger jag ut den på bloggen, om ni vill läsa mer så säg till så kommer det kanske lite varje vecka. Texten är skriven av mig och inte baserad på en verklig händelse. Stavfel och sådant kan komma upp men snälla bara läs vidare och häng inte upp er, tack

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar