måndag 8 oktober 2012

del tre, caféet och ett hemligt meddelande.

läs först del ett och två om du inte har det.

Olivia hade senare på dagen frågat Astrid om hon ville träffas efter skolan och ta en fika eftersom de ändå var i stan där alla caféer fanns. Senare på dagen frågade Leya  Astrid om läxorna till nästa dag och då råkade Astid nämna att hon och Olivia skulle träffas senare på dagen. Eftersom Astrid alltid var så inbjudande så bjöd hon såklart in Leya till fikat lite sällskap skadas ingen av hade hon sagt. Tillsammans gick på kullerstenen in mot stan för att träffa Olivia som redan hade slutat och gått dit för att läsa en spännande roman. Caféet låg en trappa ner i en korsning på gågatan och var osynligt om man inte visste om att det låg där. När man väl kom ner till källaren var det tre personer i en kö framför en liten bardisk med stora handskrivna skyltar bakom sig med alla olika drycker man kunde få. Efter en del funderingar beställde Leya en kopp med rött te och en scones som hon vågade ta eftersom Astrid också skulle ta en sådan.  Sconesen luktade nybakat och var fortfarande varma på undersidan när hon skulle dela den för att senare bre ut smöret som skulle smälta till vätska.  När de kom fram till soffan där Olivia satt och drack sin kaffe i ljuset från glödlamporna runt omkring så satte de sig ner och började diskutera nya böcker som hade kommit ut under sommaren. De tre tjejerna diskuterade också gammal musik och fick reda på att Olivia har spelat gitarr under några år. Fast egentligen var det inget hon brukade berätta runt folk men nu var det som om hon var med någon hon kunde lite på. När Leya hörde orden fylldes hon av lycka och varm i hela kroppen.  Olivia berättade också att hon var så himla osäker på om hon skulle välja samhälle eller musiklinjen men när hon hade kommit hem igår så hade hon lagt sig på sin säng och funderat en stund. Sedan var det inget tvivel längre. Hon var där för att stanna och ångrade sig inte alls längre även om de sista dagarna under sommarlovet hade varit hemska med sömnlösa nätter. Ett pipande ljud avbröt Olivias senaste mening, det var Leyas mobil som lät och såklart blev hennes ansiktsfärg röd och hon skämdes så.
-          Det är okej om du tar det.  Eftersom Olivia var så otroligt snäll brydde hon sig inte alls utan
bara log. Så Leya tog sin mobil och läste igenom meddelandet hon hade fått. Såhär stod det: ”Du är god inombords, du borde visa det oftare.” Meddelandet avslutades med ett namn, Elric.
-          Var det något viktigt för du ser ganska chockad ut, sade Astrid med förvåning, du behöver
såklart inte berätta något om du inte vill men om det är något så lyssnar vi gärna, Olivias musikhistoria börjar ändå bli lite långtråkig. Olivia gav Astrid ett medlidsamt ansikte men log snart igen.
-          Det var bara mina föräldrar som började undra var jag hade tagit vägen men inget att man behöver avbryta er över.
-          Men klockan har faktiskt gått runt några varv och min träning börjar om trettio minuter så
det är nog dags för mig att cykla iväg, sade Olivia kvickt och samtidigt packade ihop sin läder väska och drog den över hennes axel. Efter några varma kramar satt de bara två tjejer kvar vid det runda träbordet. Efter lite prat kring klassen så bestämde sig Leya att lämna Astid utanför caféet och berättade för henne att hon var tvungen att ta cykeln hem för att middagen var redan serverad. Astrid förstod såklart Leya och kramade om henne precis som en kompis ska krama en. Egentligen var allt bara en stor lögn. Hon skulle inte alls hem för att äta middag runt bordet med sina föräldrar utan att hon svängde in på den lilla gränden och såg Elrics höga hus framför sina ögon i det mörka ljuset som hade lagt sig när solen nästan hade nått horisonten. När hon var framme vid trottoaren så lyfte hon blicken och såg ett förvånad ansikte med brunt hår som glänste i ljuset bakom gardinen i det höga fönstret som låg i mitten av ladans kant sida  Där satt han och kollade ner på henne, boken i hans knä måste han precis ha lagt ner när han såg någonting röra sig på deras gata. Han hoppade ner från fönsterkarmen och Leya kunde inte se hans skugga längre. Efter några minuter öppnades ytterdörren och där stod han i samma kläder som tidigare på idag men håret var inte lika fixat och ögonen såg något trötta ut. 

Detta är den andra delen av en liten berättelse/novell jag har skrivit på ett tag nu. Efter några förfrågningar lägger jag ut den på bloggen, om ni vill läsa mer så säg till så kommer det kanske lite varje vecka. Texten är skriven av mig och inte baserad på en verklig händelse. Stavfel och sådant kan komma upp men snälla bara läs vidare och häng inte upp er, tack.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar